2 okt. 2013

Nairobi!

I morse strax innan klockan sex lokal tid landade vi äntligen i ett gråmulet Nairobi. Flygplatsen Jomo Kenyatta brann kraftigt tidigare i somras, varför logistiken kring flygplatsen inte fungerar helt optimalt. Efter att ha irrat runt på flygplatsen och sedan hoppat på en minibuss kom vi till ett stort garage som numera fungerar som bagageupphämtning. Där hämtade vi våra väskor för att sedan gå ut till bilarna som skulle ta oss till hotellet.

När vi slutligen kom iväg från flygplatsen fick vi erfara trafiken i Nairobi. Sträckan på dryga två mil tog oss en och en halv timme att köra i stadens morgonrusning. Det hade regnat under natten och på de leriga gatorna promenerade människor fram överallt omkring oss i kaoset. Efter incheckning, frukost på hotellets bakgård och en snabb dusch blev vi upphämtade och körda till We Effects Nairobikontor i West Lands, alldeles i närheten av Westgate-gallerian.

Jag förvånades över all grönska som finns i området och runt kontoret som består av ett fåtal mindre byggnader på en vacker grön tomt. Vi blev där presenterade för all personal och hade efter ett lunchmöte introduktion till We Effects arbete i Östafrika. Då vi hade ett antal ärenden att uträtta besökte vi sedan en galleria i närheten där vi snabbt scannades av vakter innan vi välkomnades in genom dörrarna där vi möttes av fler beväpnade vakter. Inte osannolikt ett resultat av förra veckans attentat.

Kvällen avslutades med en väldigt trevlig middag hos Cecilia som arbetar på kontoret här i Nairobi.  Helt slut var jag när vi kom tillbaka till hotellet efter en väldigt intensiv första dag. Imorgon väntar en tidig morgon då vi blir upphämtade för en stor konferens om jämställdhet som We Effect anordnar för sina partnerorganisationer. På fredag rör vi oss slutligen mot Tanzania där vi är ett stort gäng som först åker på minisemester innan Cecila skjutsar mig och Hanna till Mwanga där vi ska spendera resten av vår vistelse.

 

1 kommentar:

Madde sa...

Tjena!

Vad spännande det låter med alla nya intryck. Måste vara så annorlunda från hur det är här!

Kram,
Madde

Kra