Mama Twins

Här är vår lokala lunchrestaurang där vi äter i princip varje dag. Det är lite annat än dumplings från K25 men rätt bra ändå. När man kan äta frukost för 6 kronor och lunch för 10 får man vara ganska nöjd.

Nyumba ya Mungu

Förra lördagen åkte vi på utflykt till en stor damm här i närheten som betyder Nyumba ya Mungu, vilket betyder Guds hus. Dammen ligger mitt i ett bergigt område cirka en timme bort från Mwanga. En av våra kollegor på jobbet har satt oss i kontakt med en man som kör taxi och som vi anlitar när vi vill få skjuts någonstans.

 

Charles hämtade upp oss tidigt på morgonen och så åkte vi längs de grusiga, dammiga vägarna genom byarna och upp till dammen. Det var, som vanligt, helt fantastiskt väder och förutom en pojke som vallade sina getter var vi ensamma i området.

 

Dammen är väldigt viktig för området då den förser hela Mwanga med el och ger fiskare möjlighet att tjäna ihop till brödfödan. Utöver att dammen gör väldigt mycket nytta är den också väldigt vacker. I värmen ville vi inget hellre än att hoppa i vattnet men då det finns krokodiler kändes det som en onödig risk.

Typiskt bra lunch

Ndizi mishkaki, vilket betyder banan med grillat kött har blivit min nya favoritmat här i Tanzania. Att det sedan bara kostar 10 kr på den lokala lunchrestaurangen gör inte saken sämre!

Av tradition äter man också maten med händerna vilket jag så sakta börjar vänja mig vid. Det finns oftast bestick om man frågar men jag tänker att "when in Rome"..

Vårt hem

Efter några turer fram och tillbaka har vi nu äntligen flyttat in och kommit i ordning i vårt lilla hus. 

Huset ligger i anslutning till stadens dövskola, på deras inhägnade område. Skolan byggdes med hjälp av olika tyska, danska och svenska organisationer. På området finns flera små hus där gäster och andra besökare kan bo. Sverige gör sig påmint då vi i sängarna hittade lakan från SJ-tåg och det på uteplatsen står IKEA-stolar.

Huset håller god standard för att vara Mwanga men lämnar ändå en del att önska. Vi har bara en spisplatta, ingen ugn och ett halvt fungerande kylskåp (notera silvertejpen). I badrummet går det bara att spola sporadiskt och vi saknar varmvatten i den så kallade duschen. Dessutom är det problem med avloppen så vattnet tar vansinnigt lång tid på sig att rinna innan både i dusch och diskho. Skulle man dessutom spola för mycket vatten i diskhon översvämmas duschen.

Trots bristerna trivs vi i alla fall förvånansvärt bra. Huset är stort och ljust med tre sovrum, vardagsrum och stort matbord. Det är inte bara vi som trivs i huset utan också många ödlor, spindlar och andra insekter. Allt som allt känns det ändå väldigt tryggt och på lagom avstånd från jobbet, dit det tar cirka 15 minuter att gå.

Livstecken



Nu har jag varit i Mwanga i två veckor och även om det kan tyckas vara kort tid känns det som en evighet. Efter många turer fram och tillbaka har vi äntligen kommit i ordning i huset och påbörjat introduktionen på banken. Det främsta problemet nu är den sporadiska tillgången till internet, vilket förstås försvårat mitt bloggande.

 

Förutom den bristande kontakten med er där hemma känns allting riktigt bra. Den oron och de tankar jag hade hemma känns nu helt obefogade. Jag hade aldrig kunnat föeställa mig att det skulle kännas så bra som det gör och att jag skulle anpassa mig så fort. Efter att ha varit inställd på en enorm omställning är nu den största chocken att det inte varit någon större omställning alls. Nu är min vardag här och det känns helt naturligt att varje morgon gå längs den röddammiga grusvägen till jobbet, utbyta hälsningsfraser på swahili med lokalbor vi möter på vägen och vinka till barnen som entusiastiskt skriker "How are you?" efter oss när vi går förbi.

 

Förhoppningsvis kommer bloggandet bli bättre när jag fått mer rutin på vardagen här. Tills vidare får ni hålla till godo med foton jag tagit under diverse utflykter vi gjort. De första är från ett besök till en varmvattenkälla mitt ute på savannen och från ett besök hos masaierna som lever i gränslandet mellan Tanzania och Kenya. Resten av fotona är från i onsdags då vi var bjudna att fira Eid Al-Adha hos bankchefen i hembyn Usangi som ligger väldigt vackert uppe i bergen.

 

Nu hinner jag inte skriva mer då klockan närmar sig tio och det är dags för förmiddagens höjpunkt, fikat!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Mwanga

Hoppas allt är bra med er! Jag är nu i Mwanga där jag ska bo de närmaste fyra månaderna. Vi kom hit igår efter att ha haft fem fantastiska dagar i Nairobi och Arusha. Jag har nog aldrig i mitt liv gjort så mycket nya saker på så kort tid!

Vi har varit på kontoret i Nairobi, varit på konferens, ätit middagar, badat i en oas mitt ute i ingenstans och varit ute och dansat.

Vi är på kontoret nu där vi blivit presenterade för alla och fixat internet på datorerna. I eftermiddag ska vi titta på huset och förhoppningsvis flytta in. Håll tummarna!

Nairobi!

I morse strax innan klockan sex lokal tid landade vi äntligen i ett gråmulet Nairobi. Flygplatsen Jomo Kenyatta brann kraftigt tidigare i somras, varför logistiken kring flygplatsen inte fungerar helt optimalt. Efter att ha irrat runt på flygplatsen och sedan hoppat på en minibuss kom vi till ett stort garage som numera fungerar som bagageupphämtning. Där hämtade vi våra väskor för att sedan gå ut till bilarna som skulle ta oss till hotellet.

När vi slutligen kom iväg från flygplatsen fick vi erfara trafiken i Nairobi. Sträckan på dryga två mil tog oss en och en halv timme att köra i stadens morgonrusning. Det hade regnat under natten och på de leriga gatorna promenerade människor fram överallt omkring oss i kaoset. Efter incheckning, frukost på hotellets bakgård och en snabb dusch blev vi upphämtade och körda till We Effects Nairobikontor i West Lands, alldeles i närheten av Westgate-gallerian.

Jag förvånades över all grönska som finns i området och runt kontoret som består av ett fåtal mindre byggnader på en vacker grön tomt. Vi blev där presenterade för all personal och hade efter ett lunchmöte introduktion till We Effects arbete i Östafrika. Då vi hade ett antal ärenden att uträtta besökte vi sedan en galleria i närheten där vi snabbt scannades av vakter innan vi välkomnades in genom dörrarna där vi möttes av fler beväpnade vakter. Inte osannolikt ett resultat av förra veckans attentat.

Kvällen avslutades med en väldigt trevlig middag hos Cecilia som arbetar på kontoret här i Nairobi.  Helt slut var jag när vi kom tillbaka till hotellet efter en väldigt intensiv första dag. Imorgon väntar en tidig morgon då vi blir upphämtade för en stor konferens om jämställdhet som We Effect anordnar för sina partnerorganisationer. På fredag rör vi oss slutligen mot Tanzania där vi är ett stort gäng som först åker på minisemester innan Cecila skjutsar mig och Hanna till Mwanga där vi ska spendera resten av vår vistelse.